Nyheter | Recensioner | Iskallt Våld | Ondskans Väg | Rättarens Tid | Mannen från Tenhult | Brytpunkt Uppsala | ICE | Bödelns leende | mp3 ljudböcker| | Bilddagbok | Ulf&Peter | Kulturkväll | Projekt | Länkar | Pressmaterial | Gästbok | Kontakt | Nyhetsbrev | Broberg Innovation | Hem |
   

Recension av Rättarens Tid i Jury nr 4/december 2006

Läs också Gunnar Olssons recensioner av Iskallt Våld - Ondskans Väg

Ulf Broberg pratar om och läser ur Rättarens Tid (från Eskilstuna Crime Night) - ladda ner här - 13,2MB, 14:27 min

Ulf Broberg-Peter Lundström: Rättarens Tid (Kalla Kulor)

Rättarens tid är tredje delen av den trilogi som inleddes med Iskallt Våld (2005) och fortsatte med Ondskans väg (2006). I likhet med de båda tidigare romanerna är det en extremt actionladdad historia, samtidigt som det är en roman som nästan minut för minut låter oss följa utredningsarbetet.

Det vilar en egendomlig apokalyptisk stämning över Ulf Brobergs och Peter Lundströms kriminalromaner. Kanske beror det på det faktum att varje bok inleds med ett motto ur bibeln, i detta fall "Den onde fångas av sina egna brott och fastnar i sina synders snara" (Ordspråksboken 5:22)? Det är polisiärt vardagsarbete för Uppsalapoliserna Arne Lindroos, Paula Sjöö m.fl., men samtidigt handlar det om brott långt över den polisiära vardagen.

I Rättarens tid börjar det med en flygplanskapning, när Dejan Poplovic, lönnmördare känd från Ondskans Väg, hotas av andra lönnmördare och kapar ett plan för att tas om hand av polisen för att på det sättet hamna i säkerhet; en illusion ska det visa sig. Och det är, som sagt, bara början, sedan trappas det upp med ett attentat med giftgasen cyklosarin mot stormarknaden Gränby Centrum i Uppsala, tunnelbaneattentat, värdetransportrån i Göteborg m m. Det är en intrig med sitt ursprung nere på Balkan, och Paula Sjöö som skickas ned dit hamnar i skurkarnas klor och utsätts för grov tortyr innan hon fritas av en amerikansk insattsstyrka.

Jag vet inte om detta är en historia som är riktigt trovärdig ens i denna onda värld där allt våld är tänkbart. Men den har en realism, som är ett slags "hyperrealism", ett slags "metaforisk trovärdighet" som oroar och inte minst oroande är, här som i tidigare romaner, att inte ens rättvisans förmenta förkämpar alltid är att lita på.

Karl G. Fredriksson

UPsetters gästbok