Det är två saker som stör mig i den här kriminalromanen. Det första är att alla poliser svär hela tiden. Det andra är att det är så många personer, att hålla reda på så hälften vore mer än nog.
"Mannen från Tenhult" är den fjärde boken om poliserna på rikskriminalen och Uppsalapolisen. Det här en fristående roman, men att den verkar rörig beror säkert på att jag inte har läst de tidigare. Den är trög i början fast det händer en massa otäcka saker, som till exempel att en skolflicka blir påkörd av en bilist som smiter från platsen och en annan liten tjej blir kidnappad.
Jag blir nyfiken på alla poliser, men jag får aldrig reda på särskilt mycket om deras privatliv. Jag skulle gärna vilja veta mer. Jag vet inte ens hur gamla de är. Vem handlar mat och vem städar i deras familjer?
Det hela börjar egentligen med att en man på Kumlaanstalten tjallar för polisen. Tjallaren kallas Pulver Persson och han vet en del intressanta saker som han vill att polisen ska ha redan på. Pulver begär 100 000 kronor för sina upplysningar. Han ska snart komma ut ur fängelset som en fri man och han känner att han vill börja om på nytt och då behöver han ett startkapital.
Från mitten till slutet blir romanen bättre och jag börjar förstå att det finns en röd tråd och den är att poliserna aldrig ger upp eller viker sig för terrorister. En otäck händelse är att Öresundsbron blir utsatt för sabotage trots alla övervakningskameror. Nu börjar det hetta till. En serie av explosioner ser i Östra Nordstan i Göteborg och många människor dör. Polisen står maktlös, men till slut är allt under kontroll och mördare och bedragare är åtalade och poliserna har gått segrande ur alla strider.
Den ene av författarna, Peter Lundström, arbetar som kriminalkommissarie på Rikspolisstyrelsen efter en lång karriär inom polisen. Jag vet inte så mycket hur poliserna arbetar i verkligheten, men jag antar att det är så här det kan gå till. Jag kan inte säga annat än att kriminalromanen är både spännande och ruskig.


ELISABETH LEMON