Nyheter | Recensioner | Iskallt Våld | Ondskans Väg | Rättarens Tid | Mannen från Tenhult | Brytpunkt Uppsala | ICE | Bödelns leende | mp3 ljudböcker| | Bilddagbok | Ulf&Peter | Kulturkväll | Projekt | Länkar | Pressmaterial | Gästbok | Kontakt | Nyhetsbrev | Broberg Innovation | Hem |
   

Recension av Ondskans Väg, 2/3 2006

Ondskans Väg - lyssna på ett smakprov i mp3-format här

en presentation av Ulf & Peter i UNT 20/2 2006


Lysande om människohandel


EN NY BOK Ulf Broberg/Peter Lundström Ondskans väg (Kalla kulor förlag, cirkapris 199 kr)

Ulf Brobergs och Peter Lundströms nya deckare Ondskans väg är ännu bättre än föregångaren i trilogin, Iskallt våld. När det gäller att göra miljöer levande är bildskärpan i Brobergs och Lundströms nya bok lysande, skriver
Gunnar Olsson.


När man läser vissa böcker, det må vara romaner, memoarer - eller deckare - så bygger man upp en inre värld där allt utspelar sig. Man kan få högst olika mycket draghjälp av författaren. Resultatet blir därefter: med klen assistans blir geografin suddigt undanglidande och ogripbar. När det gäller Ulf Brobergs och Peter Lundströms nya bok är bildskärpan lysande!

Det känns som att de har detaljstuderat alla olika spelscener i dramat Ondskans väg. Att man både kan känna igen och känna sig hemma i trakterna runt Uppsala, Arlanda och runt Mälardalen tar man kanske för givet. Men känslan av att vara på plats i (den här icke avslöjade) upplösningen i trakterna kring Luleå blir faktiskt minst lika påtaglig. För att inte säga påträngande ...

Ondskans väg är en fortsättning på Iskallt våld, men den kan läsas fristående. Läsaren får tillräckligt med återblickar för att förstå sammanhangen. Den som läst Iskallt våld märker också att den hårda kriminaliteten i den senaste boken har förändrats från den första. Nu är det inte mord på högsta politiska nivå och aktioner av spektakulär terroristmodell som skildras. Här bjuds man en hårdför och närsynt bild av trafficking när den är som värst.

Och det finns även här, i den nya boken, en koppling till Balkan. En viss roll spelar säkert att Peter Lundström arbetat i Albanien med att utbilda poliser.

Våldet känns på något sätt värre här än i Iskallt våld. När en hedervärd gammal polisman hör förtvivlade rop på hjälp inifrån en långtradare blir han otroligt brutalt mördad då han söker ingripa. Man kör helt sonika ihjäl honom:

"Kraften i kollisionen kastar honom tio meter och sprider blod och kroppsdelar ut över vägen. Kroppen sargas ytterligare när den omedelbart därefter blir överrullad av både dragbil och släp."

Våldsskildringarna är alltså inget för folk med svaga nerver. Behövs de? Tillför de så mycket att de måste ingå i skeendet?

Uppenbarligen har författarduon svarat Ja på den frågan. Det blir säkert hårda tag även i trilogins sista bok, Rättarens tid, som kommer ut i höst.

Ännu ett drag har bok ett och två gemensamt: Brott kan löna sig. I båda finns det högdjur som kommer undan. Och detta och mycket därtill belyser det som duon vill sätta ett bländstarkt sökarljus på: Vem kan man egentligen lita på?

Redan bokens titelblad flaggar för att "Det Goda" inte alltid klarar sig så bra. Man citerar Psaltaren 55:11 i Bibeln: "Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden."

I de mindre detaljerna kvarstår för recensenten en viss irritation över den väldiga mängden av förkortningar och polisjargong. Men det konsekvent genomförda och kronometriskt noggranna angivandet av klockslag bryter i Ondskans väg ändå inte det stadigt flödande skeendet. Och de kort angivna geografiska hållpunkterna måste man ju bara ha!

En ny och känslosammare dimension tillkommer i denna författarnas bok nummer två. Det är förvecklingar på ett privat och personligt plan, med förälskelse, otrohet och dåligt samvete som ingredienser. Det här tillför mycket. Vi kan ganska lätt identifiera oss med bokens vardagsmänniskor - som nu råkar vara poliser.

Efterdyningarna av mordet på justitieministern från Iskallt våld rullar på. Mordet i Knutby tillkommer - men finns mest som en tidsmarkör. Höga chefers fåfänga och olämplighet nagelfars. Ett sturigt nej till Uppsalapolisens och Rikskrims begäran hos en polismyndighet om samarbete leder paradoxalt till en satsning av allt vad Sverige har i resurser för att knäcka de ytterst obehagliga brottslingar som man kommit på spåren.

Här tänds en liten hoppets lykta: trots alla neddragningar i polisväsendet, avlövningar, vansinniga omorganisationer och knäppa chefstillsättningar finns det duktigt folk som kämpar mot "en brottslighet utan gränser".

Må de vinna till slut. Nu, i andra perioden, står det 1 -1.

Gunnar Olsson

kultur@unt.se

Bildtext: ännu bättre. Uppsaladuon Peter Lundströms och Ulf Brobergs nya deckare är ännu bättre än den förra. Foto: Jörgen Hagelqvist

UPsetters gästbok